Kyrkliga begravningsbyråer tillåts

Svenska kyrkan har nu tvärvänt från sin tidigare hållning och beslutat att församlingar från årsskiftet får driva begravningsbyrå.

Ett femtontal församlingar driver redan begravningsbyrå, hittills i strid mot kyrkoordningen. Kyrkomötet har nu beslutat att det från årsskiftet ska vara tillåtet. Beslutet innebär även att kyrkostyrelsen har möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser för hur det ska gå till. 

I debatten i kyrkomötet lyfte bland annat Wanja Lundby Wedin, Arbetarpartiet-Socialdemokraterna (S), risken för att kyrkliga begravningsbyråer bidrar till att förtroendet för kyrkans huvudmannaskap undermineras.
– Tappar kyrkan huvudmannaskapet skulle dess inflytande i samhället minska, säger hon.

Det var kyrkostyrelsen som till årets kyrkomöte hade lagt förslaget att i kyrkoordningen öppna för kyrkliga begravningsbyråer. I kyrkostyrelsen hade (S) och Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) reserverat sig. De menade att beslutet i stället borde varit att uppdra åt kyrkostyrelsen att ytterligare bereda och utreda konsekvenserna av frågan om kyrkliga begravningsbyråer och dess påverkan på uppdraget som huvudman för begravningsverksamheten. S-ledamöterna reserverade sig även i kyrkomötets organisationsutskott dit kyrkostyrelsens förslag remitterades.

Det majoritetsbeslut som kyrkomötet nu fattat är, reservationerna till trots, resultatet av en kompromiss. I utskottsarbetet hade ledamöterna nämligen enats om att föreslå kyrkomötet att ge kyrkostyrelsen möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser för hur församlingar ska bedriva näringsverksamhet, däribland i form av begravningsbyrå.
– Att vi blev överens om detta är väldigt viktigt, säger Louise Callenberg (S), ordförande i organisationsutskottet. Det vi lyfte i utskottet var just den risk för överklaganden som det innebär att ha en näringsverksamhet med samma organisationsnummer som begravningsverksamheten. Det skulle kunna riskera förtroendet för hur församlingen förvaltar huvudmannaskapet.
– Nu kan kyrkostyrelsen till exempel ange att en kyrklig begravningsbyrå ska ha ett eget organisationsnummer och en egen ekonomi. Då minskar definitivt laddningen i den känsliga frågan om sammanblandning av verksamheter.

En annan fråga som diskuterats i anslutning till kyrkliga begravningsbyråer gäller den sammanblandning av roller som kan uppstå om kyrkoherden utöver sitt uppdrag att företräda samhällets begravningsverksamhet och församlingens själavårdande arbete även ska vara VD för en begravningsbyrå.
– I utskottet diskuterade vi den aspekten i anslutning till församlingens näringsverksamhet över huvud taget, säger Louise Callenberg. Vi uppfattar att det inom kyrkan finns en allmän tolkning med innebörden att kyrkoherden i första hand ska vara ett vigt proffs. Ska kyrkoherden vara chef för alla verksamheter kan det uppstå problem med flaskhalsar. Just den typen av frågor hoppas jag att kyrkostyrelsen tar tag i.

Även Håkan Widepalm (C) är nöjd med det förslag som utarbetades i organisationsutskottet.
– Vi har haft bra resonemang där vi försökt möjliggöra för initiativ som församlingar uttryckt att de vill kunna ta. Samtidigt har vi tagit hänsyn till tveksamheter och möjliga jävssituationer som kan uppstå. Att kyrkostyrelsen kan tydliggöra att begravningsbyråverksamhet hålls isär från begravningsverksamheten, inte minst i den ekonomiska redovisningen, är för mig en viktig del av beslutet.

Per Lindberg (POSK) menar att utskottskompromissen och kyrkomötets beslut inte kommer att få några dramatiska effekter.
– Det står inte församlingar på kö för att starta begravningsbyrå. Men där det finns ett behov, det kanske helt saknas en byrå på orten, där ska beslutet att starta kunna fattas lokalt. Den som startar en kyrklig byrå följer svensk lag och de församlingar som redan har en begravningsbyrå kan med det här beslutet känna sig tryggare. 

Text: Bo Silfverberg