Allt går i arv – ny tvserie
Du sörjer en anhörig som gått bort, samtidigt ska du ta hand om ett dödsbo, med alla beslut som det innebär. Kanske är inte heller dödsbodelägarna överens. Det här är några teman i en tv-programserie som startar efter sommaren.
Måndagen den 23 augusti sänds första delen av Allt går i arv, klockan 20:00 på SvT.
– Titeln syftar på att inte bara saker, som mormors julbonad, går i arv. Familjetraditioner och orättvisor kan också gå i arv, liksom olika former av tvister. Farmors dispyt med faster gör kanske att kusinerna inte hörs av, säger Susanne Westergren, journalist och initiativtagare till serien.
Just arvstvister är huvudtema i ett av de tre programmen. Varför de uppstår och hur man kan lösa dem.
– Vi tar också upp vad du själv kan göra för att inte hamna där. Programmen ska ha en positiv ton, fast de handlar om sådant som är jobbigt.
Blir det väl en tvist är det mycket man ska ha koll på själv även om man anlitar ett juridiskt ombud. Många har frågor runt juridik. En jurist kan förklara, men det finns ofta en klyfta mellan kunskapen hos gemene man och juristen. Att förstå vad som är ens eget ansvar och vad som är juristens ansvar i olika situationer, är inte heller helt enkelt, menar Susanne Westergren.
– Ibland är juristen ombud för endast en part och ibland är juristen neutral inför alla dödsbodelägare. Många som hörde av sig till oss hade arvstvister med både bodelningsman och skiftesman inkopplad, och som pågått så länge som tio år och där avslut ännu inte var inom synhåll. Det finns ingen deadline för dödsboskifte. Vilket är märkligt.
Också vad man gör med ett helt vanligt dödsbo, hur man bestämmer vad som ska sparas, säljas, skänkas och vad som ska slängas och hur man kan göra för att dela upp saker mellan dödsbodelägarna, kommer att belysas i serien.
Programmen tar även upp sorgen och hur vi går vidare efter en förlust. Förutom människorna som delar med sig av sina erfarenheter kommer vi att få se experter inom områden som sorgbearbetning, krishantering och juridik.
– Vår jurist i programserien, är advokaten Tobias Peedu, som också arbetar med Sveriges begravningsbyråers förbund. Han hjälpte mig även när jag skrev boken Konsten att ta hand om ett dödsbo – spara, sälja, slänga, gråta. 2017. Han är så himla bra på att förklara det svåra på ett målande och enkelt sätt, säger Susanne Westergren.
En del av personerna som först var påtänkta att medverka visade sig senare vara komplicerade att ha med. I en tvist finns alltid två sidor, båda måste få komma till tals. Redaktionen fick hitta lösningar som gör att det intressanta kommer fram utan att någon går att identifiera eller hängs ut.
Det finns många fler problemställningar Susanne Westergren skulle velat ha med.
– Mycket har handlat om särkullsproblematik, speciellt yngre änkor och änkemän som ställts inför olika problem och de har inte alltid fått så bra juridisk hjälp som de behövt. Jag hade gärna fördjupat mig ännu mer i det. Även dödsbon med dubbla medborgarskap, men det får väl bli till en kommande omgång.
När programmen sänds kommer det antagligen att finnas en chattfunktion för att försöka möta de tittare som hör av sig i direkt anslutning till programmen.
Att Susanne Westergren själv blev programledare var inte planerat från början.
– Jag skulle vara den som gjorde research, inte stå framför kameran. Men när vi spelade in ett kortare pilotavsnitt visade det sig att jag faktiskt funkade fint i rutan. Det har varit så roligt och lärorikt, konstaterar hon.
I vanliga fall jobbar hon deltid som webbredaktör på Göteborgs universitet och frilansar som medicin-journalist.
Under arbetet med serien har människor öppnat sig och gett förtroenden, något hon känner respekt inför. Den fortsatta kontakten med dem hon mött, nu när inspelningarna är klara, handlar om en balansgång.
– Det är ibland svårt att bära med sig många tunga livsöden, människors ensamhet, saknad och stora sorger. Här måste jag hitta ett bra förhållningssätt. Några ringer och mejlar fortfarande och jag uppskattar att de vill berätta hur det går för dem. Det blir en bearbetning för mig också. Jag tror att många i begravningsbranschen känner igen sig i de här kontakterna, att man måste hitta en lagom nivå när begravningen väl är över.
Text: Anna Fredriksson
Foto: Ulric Bellman