Stjärnkocken som vill minska självmord

Samtidigt som Anton Bjuhrs restaurang fick sin andra Michelinstjärna valde han att bli ambassadör för Suicide Zero. Då var det tre år sedan hans mamma tog sitt liv.

Anton Bjuhr har tillsammans med sin kollega skapat stjärnkrogen Gastrologik. I våras bestämde han sig för att använda sitt varumärke för att nå ut med mer än den mat han blivit världskänd för. Tre år efter att hans mamma Solbritt tog sitt liv blev han ambassadör för Suicide Zero. En organisation som arbetar för att minska antalet självmord.

– Jag är stolt över att vara ambassadör. Det är mitt sätt att försöka stilla mitt samvete. Jag mår bra av det. Att synas i olika sammanhang och prata om hur vi kan minska självmord gör att jag inte glömmer.

Pappa Karl-Åke drev Stensele begravningsbyrå i Storuman. Mamma Solbritt hade frisörsalong med sin syster, men när barnen kom stannade hon hemma med dem i många år. Sedan började hon också hjälpa till på byrån.

– Efter ett tag blev det hennes byrå och pappa som hjälpte henne. Hon hittade en annan del av sig själv. Hon älskade sitt jobb och mådde jättebra, säger Anton.

Familjen pratade om döden vid frukostbordet, det var inget konstigt. – Vi bodde på en liten ort, du visste alltid vad som hade hänt, vem som hade gått bort, det var vardag för oss.

Som liten var Anton Bjuhr rädd för döden, sedan sommarjobbade på byrån, idag är han glad för den erfarenheten. Det var inte alltid hans mamma som åkte och hämtade en avliden person, det berodde på omständigheterna runt dödsfallet.

– Ibland blev det för mycket för henne. Pappa kunde skilja på yrkesrollen och det andra. Mamma hade svårt att hålla isär, om hon nu i grunden inte var jättestabil, tog hon vissa saker hårdare.

I efterhand när familjen sitter och tittar på foton kan de se att Solbritt förändrades.

– Mamma går från att leende vara med på bild till att på senare tid dra sig undan och hålla sig i bakgrunden, säger Anton Bjuhr.

När det hände många år senare, kom det ändå från ingenstans. Anton Bjuhr märkte när han ringde hem att hans mamma var frånvarande, inte lyssnade, inte verkade bry sig. Bröderna pratade med varandra, ordnade en tid på sjukstugan och pappa följde med.

– Hon träffade en läkare, sa att hon inte mådde bra och fick en uppföljningstid några dagar senare, men det var för sent tyvärr, säger Anton Bjuhr.

Bröderna reagerade olika, en av dem var väldigt arg och lämnade in en anmälan mot sjukstugan. Under samma tidsperiod tog också ett par ungdomar sina liv. Det hela ledde till att kommunen var tvungna att ta fram en grupp.

– Jag är den som har varit tystast. Det kan se ut som att jag inte sörjde. Samtidigt var det min räddning att vi fick barn samma år, det har hjälpt mig väldigt mycket. Jag hade mycket att se fram emot. Vi hade namngivning på årsdagen efter att vi sa farväl till mamma, med samma präst, det blev fint.

Det som hände har lärt honom hur viktigt det är att vi pratar om hur vi mår. Och att vi lyssnar på svaren.

– Vi måste faktiskt vara närvarande. Visst är det jobbigt att höra när någon har det tufft, det är enklare att inte veta det. Vi behöver inte ha lösningen, men ta medmänskligt ansvar, se till att en person får hjälp. Ofta handlar det bara om att finnas där. Kanske kan du ta kontakt med någon som är närmare vän eller med en familjemedlem. Det är svårt att veta vilket stadium någon befinner sig i. Vi bröder såg att mamma inte mådde bra, det var enklare för oss som var en bit ifrån än för pappa.

När han gått ut och berättat har Anton Bjuhr fått mycket uppskattning från kollegor, något som han tänker kan tyda på att andra varit med om liknande händelser.

– Det är skönt att någon som de har en koppling till i branschen kan säga som det är. Det här finns överallt. På små orter kan det finnas mer av att folk är rädda att de är obekväma, tror att det är nån pest. Men det är inget att skämmas för.

Det blev en enkel begravningsceremoni hemma med den närmaste familjen.

– Vi valde att hålla det väldigt smått, framförallt för att vi var säkra på att det var så mamma ville ha det. Det var en fin försommardag och en präst som hon gillade. Vi gjorde en spellista med låtar som vi hade för oss att hon tyckte om och som fick oss att känna mycket.

Ålder: 40

Bor: Nacka

Familj: Fru och dotter, pappa och tre bröder.

Gör: Driver tillsammans med Jacob Holmström restaurangen Gastrologik i Stockholm och jobbar där som dessertkock. Gastrologik fick sin andra stjärna i Guide Michelin i år. Ambassadör för Suicide Zero.

Uppväxt: Storuman i Västerbotten. Pappa Karl-Åke och och senare mamma Solbritt skötte familjens begravningsbyrå.

Favoritdessert: ”Jag äter gärna fulglass och ett paket ballerinakex, kexchoklad eller schweizernöt. Jag bakar inte hemma, det är det min fru som gör.”

Text & Bild

Text: Anna Fredriksson