Vill ha andra regler för askan

Varför ska lagen förhindra att till exempel föräldrar som mist sitt barn får förvara askan hemma? Det frågar sig Humanisterna i en debattartikel.

Organisationen Humanisterna tycker att lagstiftningen runt hanteringen av askan är alltför sträng i Sverige. Till exempel får vi inte förvara askan hemma, vilket är tillåtet i bland annat Storbritannien och ett antal amerikanska delstater. Humanisterna citerar i en debattartikel i Aftonbladet påven som ”i allvarliga och exceptionella fall” tillåter hemförvaring av urnor.

HUMANISTERNA VILL OCKSÅ att efterlevande ska få dela askan. Det är inte ovanligt att invandrade kan önska få sin aska spridd i två länder. Föräldrar kan också vilja begrava askan efter sitt avlidna barn i två familjegravar, skriver man i debattartikeln.

Vill anhöriga sprida askan själva krävs särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Sådant tillstånd ges för spridning på naturområden eller i hav och sjöar med visst avstånd från land.

Humanisterna menar att stoftet inte miljömässigt skiljer sig från annan aska och att gravskicket måste passa medborgarna. Man uppmanar regeringen att genomföra reformer.

Sveriges auktoriserade begravningsbyråer önskar också att länsstyrelsernas inställning till delning av aska ska moderniseras.

– Idag är det enbart när det finns religiösa skäl som länsstyrelserna beviljar. Men det är inte relevant idag med den rörlighet vi har. Det är inte konstigt att någon som bott halva sitt liv i ett annat land önskar att en del av askan ska tillbaka dit, säger förbundsdirektör Ulf Lernéus.

NÄR DET GÄLLER förvaring av askan är han dock tacksam över den restriktiva lagstiftningen som finns och som säger att urnan förvaras hos huvudmannen tills gravsättning ska ske.

– Det kan finnas många bland efterlevande som tycker att askan ska förvaras hos just dem och andra regler skulle kunna skapa stora konflikter som samhället ser ut idag. Även om vi har full förståelse för att vissa verkligen önskar det här kan vi inte börja välja vilka som ska kunna ha askan hemma.

Text & Bild

Text: Anna Fredriksson