Jag sjunger in våren med en pensionär

Våren är äntligen här och det är ju exakt vad vi alla har längtat efter ett tag nu. Extra härligt är det ju att se alla glada ansikten, som njuter av att livet har blivit lite ljusare. Det är till och med så att människor man aldrig har träffat kan le och fälla en glad kommentar om vädret. Och med detta blev jag i morse påmind om ett underbart möte jag hade för några år sedan.

Det var en solig förmiddag och jag var ute på min power walk. Plötsligt kom en jättesöt gammal farbror med rullator gåendes emot mig. Våra blickar möttes och jag tänkte att nu ska jag prata med farbrorn och kanske muntra upp honom lite grand. Många gamla människor är ju idag väldigt ensamma, tyvärr. – Vilket underbart väder vi har, sa jag. Äntligen är våren här! Farbrorn stannade upp och log mot mig. – Ja, vi kanske skulle kunna sjunga en liten sång tillsammans, frågade han.

Har man bestämt sig för att göra en ensam pensionär glad, så har man, tänkte jag och sa självklart ja till detta. – Men vad tycker du att vi ska sjunga, då? Farbrorn funderade ett kort ögonblick, sken upp och sa: – Kanske kan vi sjunga ”Ja, det är våren”?

Så det gjorde vi. Hela första versen (som jag tack och lov kunde). Och vi såg varandra i ögonen hela tiden. Sedan önskade vi varandra en härlig fortsatt dag och gick vidare åt varsitt håll. Jag kommer aldrig att glömma den stunden och jag tror och hoppas att den betydde något för den söte farbrorn också…

Åsa Scharin