Ett liv är alltid värt att minnas

Varje år firar vi våra födelsedagar och varför gör vi det? För att det är den dagen på året som vi kom till den här jorden, så klart. Det är självklart för de flesta av oss och med Facebook har födelsedagen fått ytterligare en dimension – plötsligt är det inte bara vår familj, våra närmaste vänner och våra arbetskamrater som gratulerar oss, det gör även hundratals andra personer, som vi är vänner med på Facebook! Vilken egoboost det är och så glada det gör oss, eller hur?

Som jag har skrivit i en tidigare blogg så tycker jag att det är viktigt att även hylla en person när den har dött. Vi hyllar ju inte personens död – vi hyllar att personen har LEVT! För det är ju logiskt – vi firar som sagt varje födelsedag för att det är Livet. Varför har så många plötsligt fått för sig att vi bara ska ”skyffla undan” det som borde vara självaste slutfanfaren..?

Begravningen är ju den absolut sista chansen att få ytterligare ett minne av en älskad person. Att träffa andra som kanske kan dela med sig av minnen och upplevelser som vi själva inte visste något om? Jag känner många som har haft underbara begravningsceremonier för sina nära och kära. Som flera år efteråt fortsätter att berätta historier om hur fint det blev.

En god vän till mig sa häromdagen att han träffat en härlig, äldre ”tant” i 80-årsåldern, som bestämt sig för att hon inte ville ha någon som helst ceremoni i samband med sin begravning. Min vän undrade förvånat varför, eftersom hon har både barn och barnbarn. Men tanten var bestämd – direktkremation och vidare till en minneslund. Ingen skulle få möjlighet att säga farväl.

Varför? Jag vet inte och jag förstår ingenting. Ett helt liv med underbara upplevelser, massor av födelsedagar som har firats med släkt och vänner och så – ingenting. Som om hon aldrig hade levt här på jorden. Möjligen skulle jag kunna förstå om någon tycker att ”nej, inte ska man behöva ställa till med något besvär för min skull”. Så tror jag att vissa tänker men jag tycker att de tänker fel!

Begravningen är ju till för att fira det liv som vi har levt – långt eller kort – och även ge anhöriga och vänner chansen till just Ett Sista Avsked som ett minne att bevara i sitt hjärta. För att inte tala om hur viktigt det sista avskedet är för sorgebearbetningen – det kanske många inte tänker på, men så är det.

Det är så klart inte ett dugg kul att tänka på döden men jag tycker ändå att vi ska göra det. Döden är en oundviklig konsekvens av att vi har blivit födda och bara det gör ju att det är värt att ”fira”, eller hur?

Åsa Scharin