Vi är så otroligt glada över all positiv respons vi får för vår podd, Helene och jag. Det är så många som har skrivit till oss och tackat. Och lika många som kommer fram till oss på stan och berättar hur podden faktiskt har hjälpt dem på olika sätt.
Min före detta tandläkare mailade mig exempelvis och berättade att hennes mans båda föräldrar hade dött med kort mellanrum. Han var helt förkrossad och hon kände att hon stod alldeles handlös inför sin mans förtvivlan – tills hon hade lyssnat på några av våra poddavsnitt!
Det är ju därför vi gör podden, för att hjälpa människor på olika sätt. I just det här fallet var det ju extra härligt att kunna göra skillnad. Min före detta tandläkares man är nämligen psykolog…
Vid ett annat tillfälle träffade jag på en person, som jag inte känner mer än väldigt ytligt. Hon stod på ett ”mingel” med ett par kryckor och jag gick fram och frågade (som man gör) om hon hade stukat foten, eller så. Då började hon sakta gråta och berättade att det var exakt det hon brukade säga när folk frågade. Sanningen var att hon hade drabbats av en mycket ovanlig neurologisk sjukdom och att hon inte hade långt kvar.
Tårarna rann på henne och jag torkade bort dem (själv kunde hon ju inte göra det eftersom hon lutade sig mot kryckorna). Hennes man stod bredvid, helt förstenad. Hon sa: ”Jag berättade det för dig för att jag visste att du skulle ta det så här”.
Ibland finns det liksom inte så mycket att säga. Man kan bara vara medmänniska. Och det är också något som går som en röd tråd genom vår podd. Välkommen in och lyssna, om du inte redan har gjort det.
Du hittar dem här
Åsa Scharin