Döden som en smältande isbit

Artisten Tomas Andersson Wij tror att livet delvis handlar om att vi ska förbereda oss inför döden genom att reda ut sådant som skaver. På det sättet kan vårt sista andetag bli fridfullt. Som att likt en isbit sakta lösas upp i varmt vatten.

För Tomas Andersson Wij har musik – både att skapa själv och att lyssna till – en samlande, inspirerande och uppfyllande kraft.
– Musiken får själen att sjunga. Det är nog så nära en religion som jag kan komma.
Ända sedan sitt debutalbum har han skrivit åtskilliga sånger om döden och om existentiella frågor, inte sällan till vackert vemodiga melodier med titlar som Där får jag andas ut och Just idag känns du nära. Eller Sorgsna sånger gör mig glad, som är titelspåret på hans nya album. Han har alltid ”botat sig själv” med den typen av sånger när han känt sig sorgsen, hittat identifikation i texterna. Hans lyssnare använder hans egna sånger på samma sätt, ibland vid det som han kallar för ”livets gränsövergångar” – som begravningar.
– Det är tröstande att det finns andra som har känt likadant som jag. Världen består inte bara av hurtiga HR-chefer som går på Sats.
Det finns en hemlig orden av melankoliker därute som jag kan vara med i.

PSALMEN ALLTID PÅ VÄG, på det nya albumet, är en sådan sång som han ”hållit i handen när åskan har gått”. Den är skriven av Ingmar Johánsson som Tomas Andersson Wij har lyssnat på ända sedan sin uppväxt i ett frireligiöst hem. Texten ligger honom nära, exempelvis raden:
”I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land …”
– Jag tycker psalmen handlar om den där känslan av att man är på väg någonstans, att det finns något mer här i livet än det ögat kan se, alltså hoppet om en annan verklighet.

FÖR TOMAS ANDERSSON WIJ går livet mycket ut på att förbereda sig på att kunna dö i frid:
– Att inte dö med ett avgrundsskrik och ha ångest över sådant som inte har retts upp.
I sin låt Boken om Jean (på albumet Åskan i hjärtat, 2022) sjunger han att ”människans stora misstag är väl att hon tror att tid finns”.
Att man kan lösa konflikter och reda ut missförstånd längre fram.
– Och plötsligt är den människan kanske borta. Min livssyn är nog att allting kommer tillbaka. Det går inte att fly från någonting. Och ju mer du har förlåtit andra och dig själv, desto lättare blir det att ta steget när det väl är dags.
Hans relation till döden har länge varit ”ganska oneurotisk”.
– Jag tänker mig döden som att man är en isbit som faller ner i varmt vatten och långsamt löses upp – blir en del av det varma vattnet. Jag har en väldigt stark förtröstan om att döden innebär en stor frid och ett stort ljus.
Han har helt enkelt stora förväntningar på döden.
– Det ska bli ett äventyr, nästa stora resa.
Men det finns ändå något som oroar honom – att behöva lämna människor som står honom nära:
– Det jobbiga är inte att jag skulle förlora min ålderdom om jag skulle dö i förtid, utan att jag skulle behöva lämna min femtonåriga son i en känslig ålder. När jag fick honom väcktes en ny och väldigt konkret känsla av att jag måste hålla mig vid liv för hans skull.

SVERIGE TYCKER HAN är ett extremt land i bemärkelsen att vi har så lite kontakt med döden. En stor del av oss svenskar har inte sett en död människa. Inte han heller. Vi har stuvat undan döden och levt i ”en nästan tvångsmässig framåtrörelse” – modernitet, tillväxt, utveckling …
– Det har skapat en andlig fattigdom. Vi har inte riktigt något språk för vårt andliga behov, men de existentiella frågorna går inte att reformera bort.

BIRGITTA HAGLUND

FAKTA
TOMAS ANDERSSON WIJ
ÅLDER: Född 1972.
BOR: I Gröndal i Stockholm.
FAMILJ: Fru och en femtonårig son sedan ett tidigare förhållande.
GÖR: Låtskrivare, artist och journalist.
AKTUELL MED: Albumet Sorgsna sånger gör mig glad.