Till jord med halm och träflis

I Seattle finns företaget som vill revolutionera begravningsindustrin genom att människor återförs till naturen i en komposteringsprocess. I stället för att kremeras blir den avlidna jordifierad.

Det som en gång var en djupt omvälvande idé är idag en begravningsbyrå med full service, beläget i ett anspråkslöst industriområde strax söder om centrala Seattle.
Den svenska delegationen välkomnas av Katrina Spade och hennes medarbetare. De är energiska och inspirerande. De berättar om hur anläggningens design har vuxit fram, och hur tekniken med naturlig organisk nedbrytning har börjat kunna användas på döda kroppar. Det har krävt mycket pengar och till dags dato har företaget samlat in 18 miljoner dollar genom donationer och investeringar. Men inget av detta hade spelat någon roll om det inte samtidigt hade gått att ändra lagarna. Legaliseringsprocessen var snårig, men 2019 godkände staten Washington metoden och därefter har ytterligare fem delstater följt. Därtill pågår diskussioner i andra delstater, samt länder runt om i världen.

Lokalen är smakfullt inredd med jordbruna och skogsgröna färger samt organiska material. Bakom en låst dörr väntar anläggningens Greenhouse, som de kallar det. Det är här den naturliga organiska nedbrytningen sker. När dörrarna sluter sig bakom oss så erfar vi en svag doft av stall, men första tanken är att det påminner mer om ett mikrobryggeri. Det vi ser är de kapslar där själva nedbrytningprocessen genomförs och placeringen får någon att jämföra med vaxkakor i en bikupa.

Lite längre in i lokalen arbetar några anställda, flera med vanliga trädgårdsredskap i handen.
De har masker, hjälmar och företagets t-tröjor. Det är som på vilken arbetsplats som helst. Vilket det förstås också är. Och samtidigt inte eftersom döda kroppar inte är vilken produkt som helst.
Och Recompose är inte vilket företag som helst. De var först i världen med det här och det finns i dagsläget bara ytterligare tre företag som gör samma sak. Två i Washington och ett i Colorado. Prognosen säger att fler är på väg.
Det är fascinerande, men en lätt märklig kontrasterande känsla infinner sig när vi står mitt i, där det hela sker. Å ena sidan är vi på en plats där de döda har en tillfällig viloplats, och å andra sidan är Spade och hennes anställda sprudlande och lite stolta där de beskriver tekniken och processen. Det känns ändå rätt.
Recompose vill värna och vårda livet, samtidigt som filosofin är att döden är något helt naturligt som vi måste förhålla oss till på samma sätt som förr när den låg närmre
vår vardag.

Spades kollega, Jackie Myers, förklarar och berättar att de döda kropparna sveps i linne, placeras i en metallkapsel där de täcks med halm, träflis och alfalfagroddar. Kapseln syresätts, värms till 55-60 grader, vilket gör mikroberna glada och den naturliga organiska nedbrytningen inleds. Här börjar resan som tar cirka åtta till tolv veckor, där den avlidna slutar vara människa och omvandlas till jord, eller egentligen mull. Därefter avlägsnas allt icke-organiskt material ur jorden. Det kvarstår även en del benrester som sorteras manuellt, och jorden testas för att vara fri från patogener. Till sist blir cirka en kubikmeter näringsrik mull kvar. De anhöriga kan välja att transportera hem hela lådan. Enligt statens lagar kan de anhöriga placera jorden på sina ägor och de kan sprida den på platser där de har tillåtelse. Alternativet är att skänka jorden till Bells Mountain naturreservat i södra Washington, där den bidrar till att stärka växtligheten i skogen.
Av de cirka 250 personer som använt sig av Recompose tjänster hittills är det ungefär hälften som tar vara på jorden själva och hälften ger sina anhöriga en plats i Bells Mountain. Jorden sprids där skogsvärdarna anser att den gör mest nytta.
Tanken är likväl hisnande som självklar. Vi är och har alltid varit en del av naturen.
Det var 2017 som Katrina Spade föreläste på TED om sin vision under rubriken When I die recompose me. TED – Technology, Entertainment, Design – är en årlig tvärvetenskaplig konferens i Vancouver, Kanada. Hon talade om den tilltagande platsbristen på amerikanska kyrkogårdar och hur skadliga för miljön de traditionella begravningsmetoderna är. Tanken på ett grönt, hållbart begravningsalternativ hade slagit henne sex år tidigare då hon lekte med sin son och reflekterade över sin egen dödlighet. Under samma tid skrev hon en uppsats på arkitektutbildningen om hur man hanterar döda i städer. Snart fick hon även höra av en vän hur jordbruket har komposterat död boskap till organiska material under lång tid. Hon frågade sig om något liknande skulle kunna göras med människor.
En av medarbetarna tar fram en stilfullt designad ask med mull som vi får känna på. Den känns torr och ren. En gång ett mänskligt liv, men snart en del av prunkande växtlighet någonstans. Eller som Katrina Spade uttrycker det, det sista vi gör i livet ska inte vara något som skadar livet på planeten. I stället för att vara en del av problemet kan vi vara en del av lösningen.

Vi avslutar eftermiddagen i ceremonirummet som ska ge känslan av att vara i en skog. Ljus finns på väggarna. Här kan efterlevande ta farväl av sin anhörige med en personligt utformad ceremoni. Recompose betonar att företaget välkomnar alla oavsett religion, könsidentitet eller annat. Inkludering i såväl livet som döden är en viktig del i filosofin. Om de någon gång exporterar sin idé, kommer tekniken att vara densamma, men ritualerna kommer att anpassas efter den lokala kulturen och traditionen.
I ceremonin brukar de lyfta: Ljuset för att påminna om solen, fotosyntesen och livets låga. Andningen för att koppla till livet självt, där syre och koldioxid är nödvändiga. Därefter växtligheten då de placerar träflis, halm och blommor på den döde där den ligger i en öppen kapsel.
Den ceremoniella delen avslutas med den uråldriga och universella föreställningen om tröskeln, symbolisk och bokstavlig, som finns mellan livet och döden. Kapseln förs in i tunneln och där bakom startar processen mot nytt, annat liv.
Att begravas i USA är dyrt och det kan vara svårt att få en gravplats. Recompose tar 7000 dollar för den organiska nedbrytningen och det tillkommer kostnader för ceremoni, transport och lite annat. Lagarna är på plats, tekniken finns, och möjligheten att välja jordifiering blir alltmer känd.
Text: Björn Elgquist
Foto: Sanna Björlin och Helene Forsberg