Även om du varit med vid dödsfallet eller har sett den avlidne på dödsbädden kan det vara värdefullt att se den avlidne i kistan. Man får en bekräftelse på att personen är död och att rätt person ligger i kistan. Glöm inte bort barn och ungdomar. De behöver också se för att förstå. Om man undanhåller dem möjligheten att se kan de bygga upp en fantasibild som är värre än verkligheten. I samband med det personliga avskedet kan man, om man vill, lägga ner en minnessak eller brev i kistan.
Begravningsbyrån hjälper alltid till med att anordna avskedet. Om dödsfallet har inträffat på sjukhus eller äldreboende kan personalen där hjälpa till. Efter kistläggning förs kistan till en bisättningslokal i väntan på begravning. Även där kan begravningsbyrån arrangera ett personligt avsked.
Att se den avlidne i kistan är viktigare än de flesta tror. Tyvärr blandar många ihop visningen med det besök hos den döda som sker inom ramen för sjukvårdens ansvar. Det senare är naturligtvis också viktigt, det är ett sätt att med egna sinnen förvissa sig om dödsfallet.
Att se den döda iordninggjord i kistan har emellertid en annan funktion för de närmaste; här får man en möjlighet att kontrollera att allt är som man tänkt sig. Att den avlidna ser ut att ha det bra i sin sista vilobädd, att det är rätt kista, rätt kläder, rätt tillhörigheter m.m.
Att vara med om visningen innebär också att man får tillfälle att bekanta sig med kistan, något som skänker trygghet under begravningsceremonin. Det personliga avskedet är dessutom byråns möjlighet att få överlämna det som kunden köpt/beställt och kunden får en möjlighet att kontrollera att det som köpts är till belåtenhet.
Att se den avlidna iordninggjord i sin kista ska vara en fin upplevelse. Därför bör visningen så snart som möjligt efter dödsfallet.
Det förekommer att efterlevande inte överens om vem eller vilka som ska få möjlighet att se eller ta ett personligt avsked av den avlidna.
Så länge den avlidna ligger kvar på vårdhemmet, sjukhuset, bårhuset är det sjukvårdshuvudmannen som ansvarar för den avlidna.
Att då se den döda är inte visning i ordets rätta betydelse utan snarare ett besök hos den döda. Utgångspunkten är att ingen har mer rätt än någon annan att besöka den döda. De regler som gäller för besök i livstiden torde också gälla när patienten avlidit. I normalfallet är det då fritt för vem som helst att besöka den avlidna.
I de fall den avlidna i livstiden (själv eller genom ombud) infört restriktioner för besök (”jag vill att endast min hustru och mina barn ska få komma på besök”) gäller dessa restriktioner även efter dödsfallet.
När den avlidna har hämtats ut för kistläggning och begravning m.m. är det den som ordnar begravningen (en företrädare för dödsboet) som avgör vilka som ska få delta i visningen/det personliga avskedet. Kistan tillhör den döda/dödsboet och kan öppnas endast med dödsboets medgivande.
Är dödsbodelägare sinsemellan oense måste dessa bli eniga. För att uppnå enighet kan en opartisk medlare, exempelvis begravningsbyrån eller officianten, komma till nytta.