Den ortodoxa kyrkan

Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp för de ortodoxt kristna kyrkorna. Den ortodoxa kyrkan har i Sverige ca 100 000 anhängare (ca 220 miljoner anhängare i världen). De kan indelas i två grupper: Dels de östligt ortodoxa, dels de orientaliska ortodoxa.

Varje land har sin egen nationella kyrka med grund i den tidiga kyrkans gudstjänstordning. De orientaliska kyrkornas geografiska spridning är mer komplex.

Ortodox begravning

Ortodoxa begravningar är präglade av djupa religiösa traditioner och ceremonier som följer den ortodoxa kristendomens läror. Här är en detaljerad beskrivning av ortodoxa begravningar:

• Jordbegravning: 
  Inom den ortodoxa kristendomen är jordbegravning den enda accepterade metoden för att ta hand om de döda. Den avlidne placeras i en kista som ofta är öppen under begravningsgudstjänsten.
   
• Klädsel och symboler: 
  Den avlidne kläs oftast i sina egna kläder. In i handen på den döde kan man ibland placera en ikon eller ett kors som symboliserar tron och hoppet på uppståndelsen. Ett vitt tyg med kristna symboler tryckta på det täcker ofta den nedre delen av kistan.
   
• Begravningsgudstjänst: 
  Begravningsgudstjänsten i den ortodoxa kyrkan är en högtidlig och vördnadsfull ceremoni som baseras på liturgin. Prästen leder gudstjänsten, och församlingen, som ofta håller vaxljus i händerna, står under hela akten. Bönerna och sångerna fokuserar på Guds barmhärtighet och på uppståndelsen.
   
• Begravning på kyrkogården:
  Prästen följer ofta med till kyrkogården efter gudstjänsten och läser där böner för den avlidne innan kistan sänks ner i graven. Detta är en viktig del av ceremonin och markerar avskedet från den jordiska tillvaron.
   
• Kyrkligt inflytande: 
  Det är viktigt att notera att de olika ortodoxa kyrkorna kan ha olika kyrkliga företrädare, och därför accepterar de inte alltid varandras präster eller kyrkliga handlingar. Det kan vara viktigt för de anhöriga att säkerställa att begravningen utförs av präster som är accepterade inom den aktuella ortodoxa kyrkan.
   
• Begravningsdatum: 
  Inom ortodox kristendom är det tradition att ha begravningen på tredje dagen efter dödsfallet. Detta är en symbolisk handling som är associerad med Kristi uppståndelse. Men det förekommer att man anpassar begravningsdatumet av hänsyn till specifika fastedagar och andra liturgiska överväganden.
   
• Böner för den dödes själ: I
  nom ortodoxa traditioner är det en tro att den avlidnes själ fortsätter att utvecklas och närma sig Gud efter döden. Därför är det vanligt att familjen återvänder till graven på särskilda dagar som den tredje, nionde, tolfte och fyrtionde dagen efter begravningen för att be för den dödes själ och minnas dem.
   
• Kremation är inte tillåtet: 
  Inom den ortodoxa kristendomen är kremation inte tillåtet, eftersom det anses strida mot tron på den fysiska uppståndelsen.
   
• Många gäster: 
  Ortodoxa begravningar är ofta välbesökta, och många vänner och familjemedlemmar deltar för att erbjuda sitt stöd och sina böner.
   
• Rökelse: 
  Användningen av rökelse är vanlig inom ortodoxa begravningar och är en symbol för böner som stiger upp till Gud.
   
• Fotografi på gravstenen: 
  Det är vanligt att placera ett fotografi av den avlidna på gravstenen som en påminnelse om deras liv och som ett sätt att hedra deras minne.

Sammanfattningsvis är ortodoxa begravningar djupt rotade i den kristna tron och är en viktig del av den ortodoxa kyrkans ceremoniella traditioner. De betonar respekt för den avlidna och tron på uppståndelsen och Guds barmhärtighet.