Begravningsentreprenörens dagbok, del 2

Ur dagboken den 18 mars 2010:

Kanske är det just den unika kunskapen som ibland kan få mig att känna mig ensam. Att jag behöver ventilera mig själv, samtidigt som det finns en önskan att dela med mig. Att öka insikten om en bransch som alltid har funnits men väldigt få har insikt i.

Kanske är det också ett kall på uppmärksamhet. En väckarklocka och ett ifrågasättande av värderingar av vår vardag och livsstil. Om ett samhälle som inte mår helt bra. Om prioriteringar som tycks blivit så förskjutna från sin kärna att de helt tappat fotfästet.

För vad är det som i slutändan egentligen betyder något? Jag kan inte säga att jag med säkerhet vet svaret på den frågan. Men jag kan iallafall säga att yrket har hjälpt mig att förstå vad som i slutändan inte betyder något. Och jag inbillar mig att vi att hade mått bättre och fått ett annat perspektiv, om vi hade en mer naturlig dialog kring, och kontakt med döden.

I min vardag blir yrket på så sätt ett privilegium. För det är inte så svårt att vara tacksam för att man överhuvudtaget är vid liv efter att ha lagt någon i sin kista, bäddat, kammat och donat och klappat om. För att sedan stänga locket med vetskapen om att man var den sista som såg personen innan hon antingen kremeras eller sänks ner i en grav på två meters djup.

Det är en märklig känsla. Vem är jag? Jag är ingen. Jag är en främling. En främling som tar hand om någons mamma, mormor eller vän, som för åttio år sedan var en söt liten unge som behövde få sin blöja bytt.

Jag vill göra dig fin. Men jag känner dig inte. Och det behöver jag kanske inte göra för att göra mitt jobb som vad, Begravningsentreprenör? Som medmänniska? Det är kanske för stora frågor att jobba med för någon så ung som mig själv. Hade det varit lättare om jag varit äldre? Troligtvis inte. Jag är ingen. Vem är du?

Ett helt människoliv.
 

Catharina Lindell

Om Catharina
Catharina Lindell är tredje generationen i företaget Kävlinge Begravningsbyrå. I mer än ett decennium har hon fört filosofiska journaler över sin yrkesroll. Samtidigt som Catharina symboliserar själva urtypen av en begravningsentreprenör som är starkt förankrad i sin ort och jobbar extremt mycket, så gör hon också ett unikt avtryck genom sin kreativitet och person. För 10 år sedan startade Catharina Black Angels där tjejer på motorcyklar erbjuder MC-kortege för de begravningar som önskar. Det ledde så småningom till den gripande dokumentärfilmen om Black Angels där vi får följa Catharina och cancersjuka Staffan ett år fram till hans begravning.