”Ännu är livet spännande”

Ingvar Carlsson har gång på gång under sitt 89-åriga liv vandrat med döden vid sin sida. I sällskap med döden är hans personliga berättelse om dessa erfarenheter.

Utanför fönstren på Albert Bonniers förlag, där Ingvar Carlsson och jag sitter och samtalar, börjar klockorna i Adolf Fredriks kyrka plötsligt ringa. Det är den kyrkogård där Olof Palme ligger begravd. Sent på kvällen 28 februari 1986 får Ingvar Carlsson, via ett telefonsamtal, veta att hans kollega och nära vän sedan trettio år tillbaka har blivit mördad och att han nu förväntas ta över som statsminister.
– Från det att jag la ifrån mig telefonluren när jag fått detta besked låg mitt fokus på att nu är det jag som har högsta ansvaret. Min personliga sorg fick inte mycket utrymme.

Det tog lång tid innan han kunde ta hand om sin sorg och där finns fortfarande ett öppet sår:
– När jag ser bilderna som visas i tv då och då från mordkvällen och mordplatsen, det är väldigt svårt. Jag stänger av tv:n.
Ingvar Carlsson kommer från ”rätt enkla förhållanden”, men fick möjlighet att utbilda sig på universitet och arbeta för landets statsminister innan han – om än genom tragiska omständigheter – blev statsminister själv.
– Det är ett fantastiskt liv som jag verkligen måste vara ödmjukt tacksam för.
I sin bok I sällskap med döden skriver han om detta mord, som förändrade vårt land, och om mordet på Anna Lindh och Estoniakatastrofen. Men han tar avstamp i en tragedi som inträffade 1885. Hans morfars fru, deras gemensamma barn och barnens lärarinna omkom i en olycka. Isen brast när barnen åkte kälke ut på en sjö. De två vuxna försökte förgäves rädda barnen. Alla drunknade.
– Det måste ha varit ett hårt slag för min morfar. Men han gifte så småningom om sig och i det nya äktenskapet föddes min mamma Ida. Döden var alltså en förutsättning för mitt liv.

Genom arbetet med boken har han fått en förståelse för hur han har påverkats av stora katastrofer. Som den när han är tolv år och hittar sin pappa liggandes på golvet i kafferosteriet där han arbetade. Ambulansen kommer, men det är för sent – hjärtinfarkt. Ingvar Carlsson skriver att han kastar sig på cykeln: ”Hemma drog jag upp dörren och skrek till mamma: ’Pappa är död.’ Efter det är minnet helt blankt.” Han tror att den här upplevelsen lärde honom att man så småningom kan se ljuset i den mörka tunneln. Han lärde sig också att vi mäktar med mer än vad vi kanske tror.
– Det har nog medverkat till att jag har klarat av svåra uppgifter senare i livet.
Det är nu tio år sedan Ingvar Carlssons fru Ingrid insjuknade i Alzheimer och sextiosex år sedan de träffades. Att läsa om hur hans livs kärlek försvinner in i demens – hur döden kan vara både långsam och obönhörlig – griper tag.
– Det är plågsamt att vara dement, både för den som drabbas och för de anhöriga. Jag har fått så många reaktioner på det här avsnittet och får det fortfarande, folk med liknande erfarenheter som berättar att jag hjälpt dem att komma vidare.

Det tog lång tid innan han insåg att han behövde få hjälp med vården av Ingrid. Beslutet att låta henne flytta in på ett äldreboende i Tyresö var inte lätt.
– Jag visste att den dag då jag inte klarar av längre att både sköta hemmet och vårda Ingrid, då skiljs vi åt.
Men han hälsar på henne tre dagar i veckan. Det börjar bli svårare och svårare att få kontakt nu, säger han. Kärleken mellan dem finns dock kvar. Det gör också Ingvar Carlssons livslust. Sina åttionio år till trots lever han fortfarande ett aktivt liv, är intresserad av natur, kultur, politik och sport.
– Jag tycker fortfarande att livet är spännande.
Samtidigt är han väl medveten om att hans tid är begränsad.
– Innan jag skrev den här boken tyckte jag att jag hade något jag borde klara av. Nu har jag bearbetat det här med döden, jag är klar med det. Och jag har till och med hjälpt andra människor i en liknande situation.
Det gör att det känns ännu bättre.
Text: Birgitta Haglund

Ingvar Carlsson
Ålder: Född 1934.
Familj: Hustrun Ingrid, två barn,
tre barnbarn och ett bonusbarnbarn.
Bor: I Tyresö, Stockholm.
Gör: Är numer pensionär. Han odlar sina fritidsintressen, umgås med familj och vänner, skriver.
Aktuell med: Boken I sällskap med döden, som kom ut i försomras på Albert Bonniers förlag.