Centrala Medelhavet en ”tyst grav”

Centrala Medelhavet kallas ”den tysta graven”. Sedan 2014 har mer än 20 000 människor drunknat eller registrerats saknade där. Nu gör allt hårdare lagar att ännu fler dör.

Rutten genom centrala Medelhavet är den dödligaste kända migrationsrutten i världen. De allra flesta som försöker korsa Medelhavet passerar först genom Libyen, där flyktingar, migranter och asylsökande riskerar våld och övergrepp. Medelhavet är då sista delen av en redan farlig resa.
Organisationen Läkare utan gränser genomför sök- och räddningsinsatser varje år sedan 2014, för närvarande med räddningsfartyget Geo Barents. Men nu vittnar Läkare utan gränser och flera andra hjälporganisationer om att flera lagskärpningar gör att ännu fler människor dör.
I Läkare utan gränsers podcast Uppdrag: Rädda liv, avsnittet Dödens hav – en tyst grav, berättar logistikern och ribbåtsföraren Janne Malmström om sitt arbete under flera räddningsaktioner med Geo Barents. Det 80 meter långa fartyget har två ribbåtar som sjösätts vid insatsen, i fronten finns två personer som talar sju språk gemensamt.

Internationell havsrätt säger att fartyg är skyldiga att rädda den som är i sjönöd, det är traditionell sjölag. Däremot har EU och Frontex, som har till uppgift att skydda EU:s yttre gränser, under senare år på olika sätt försvårat för de människor som flyr via Medelhavet och för hjälporganisationer på plats. Det kan handla om att förflytta så kallade Ports of safety, säker hamn dit de räddade ska föras, på längre avstånd. Den senaste förändringen var en lag som trädde i kraft i Italien i mars 2023 och som innebär att räddningsfartygen endast får utföra en räddningsaktion i taget innan de som undsatts ska föras till säker hamn. Tidigare kunde exempelvis Geo Barents utföra flera räddningsinsatser på rad. Men under 2023 tvingades Läkare utan gränser i stället att under 90 dagar åka fram och tillbaka mellan avlägsna hamnar.
– Marina myndigheter har några gånger tvingat oss att överge nödställda båtar. I hela 90 dagar kunde vi alltså inte hjälpa andra som kanske riskerade att drunkna, säger Jana Chiernioch från Läkare utan gränser till SVT.

Janne Malmström har sett hur människor som ramlar i vattnet försvinner på några minuter. Han berättar om de fruktansvärda beslut räddningsmanskapet kan behöva ta för att kunna rädda åtminstone en del av de nödställda. Det finns en kylcontainer ombord på Geo Barents som kan användas som bårhus för att säkerställa värdiga förhållanden tills de når land och lämnar över kropparna till myndigheterna för registrering och begravning. Så länge säkerheten för teamet och besättningen inte äventyras gör de sitt bästa för att ta upp avlidna från havet och även från båtarna.
– Det vi försöker göra mer specifikt när vi har avlidna ombord är att samla in information som kan bidra till att säkerställa identiteten. Våra läkare utfärdar sedan ett dödsintyg för att underlätta registreringen när vi överfört kroppen till myndigheterna på land. Vi har också en psykolog ombord för att stötta de överlevande som ofta drabbas hårt av att se andra människor dö, och givetvis anhöriga och nära och kära till den avlidna, berättar Catinka Agneskog, pressansvarig hos Läkare utan gränser.
Elin Engström