En chili som kista

I ga-folkets traditionella trossystem vidtar efter döden en resa till andevärlden, där förfäderna finns. Tidigare användes mattor och korgar som transportmedel till den andra sidan, i dag används de så kallade fantasikistorna. I västafrikanska Ghana växte ett unikt begravningsskick fram under 1900-talet – en syntes mellan ett afrikanskt trossystem och västerländsk kultur.

Vill du bli förd till sista vilan i en ölflaska, en chilifrukt eller en Toyota? På marken framför snickaren Eric Kpako ligger en tummad A4-utskrift föreställande en
Toyota Hilux. En nyligen avliden mans käraste ägodel. Tålmodigt mejslar Eric Kpako fram en kopia i trä, ämnad att föra mannen till andevärlden.
– När människor som kommer till begravningen verkligen ser att detta är en Toyota, inte en Mercedes eller någon annan modell, då vet jag att jag har lyckats, säger han.
Eric Kpakos kistverkstad är en av ett tiotal liknande verkstäder i Ghanas huvudstad Accra. Där står kistor
som tagit formen av bland annat en chilifrukt, en mobiltelefon, en ölflaska och en basketsko. Utformningarna kan vara symboler för personens klan. Men oftast representerar de den avlidnes yrke.
– Om en fiskare dör så är kistan en fisk, om en kakaobonde dör så är kistan en kakaoböna, säger Eric Kpako.
Kistan kan också föreställa något som associeras med personens livsstil.
– Någon som dricker väldigt mycket Coca-Cola eller är rökare kan begravas i en colaflaska eller en cigarett, säger Jacob Tetteh-Ashong, som driver en annan av Accras kistverkstäder.

Så kallade fantasikistor, eller fantastic afterlife vehicles som de också kallas, förknippas med ga-folket, en av Ghanas etniska grupper. De är ett exempel på de synteser som kan skapas i mötet mellan afrikanska trossystem och västerländsk kultur. För att förstå hur fantasikistorna uppstod måste man backa till kolonialismens första årtionden. När de europeiska kolonisatörerna stöpte om samhället i grunden under 1800-talet förändrades också ga-folkets begravningsskick. Till exempel blev alkoholförtäring och salut med skjutvapen vanliga inslag.

I prekoloniala tider hade kroppar lagts i flätade korgar eller rullats in i mattor, tillsammans med gåvor såsom tyger och personliga tillhörigheter. De bars sedan runt i procession. I ga-folkets traditionella trossystem, som fortfarande har relevans för många, vidtar efter döden en resa till andevärlden, där förfäderna finns. Mattorna och korgarna fungerade som ett transportmedel till den andra sidan. Gåvorna och tillhörigheterna signalerade vem den döde var och vilket liv denne levt, för att på så sätt skapa en kontinuitet mellan den fysiska världen och andevärlden.
Men den brittiska kolonialmakten ansåg att mattorna och processionerna var ociviliserade och tvingade på befolkningen europeiska träkistor. Kistorna tog långsamt över – och fick med tiden också ärva funktionen som symbol för den döde och transportmedel till den andra sidan.
Exakt när den första fantasikistan gjordes råder det delade meningar om. Enligt den schweiziske konsthistorikern Regula Tschumi utvecklades de ur de figurativa bärstolar som ga-folkets kungligheter hade. På 1950-talet populariserade den ghananske snickaren Kane Kwei fantasikistan.
– Hans farmor hade alltid drömt om att någon gång flyga utomlands, men hon fick aldrig chansen. Så när hon dog gjorde Kane Kwei en kista i form av ett flygplan. Det blev ett genombrott för fantasikistans popularitet, säger Jacob Tetteh-Ashong.
Nästan alla av Accras fantasikistebyggare har antingen själva varit lärlingar hos Kane Kwei eller är utbildade av någon av hans lärlingar. Jacob Tetteh-Ashong lärde sig yrket av sin far, Kane Kwei-adepten Paa Joe.
På 1980-talet upptäckte den internationella konstvärlden kistorna. Numera ställs verk av bland andra Paa Joe regelbundet ut på gallerier i västvärlden och kan säljas för ansenliga summor till konstsamlare.

Men det är för ghananska begravningar som kistorna främst är avsedda. Begravningarna är stora tillställningar som kan ha hundratals gäster och kistan blir ofta ett samtalsämne.
– Många diskuterar och gissar om det ska vara en vanlig kista eller en fantasikista och vilket motiv det ska vara, säger Eric Kpako.
– Även om de sörjer den döde så kan kistan skänka dem ett leende.
Text och foto: Torbjörn Wester