Christina anlitade den juristfirma banken rekommenderade för att upprätta en framtidsfullmakt så att hon kunde hjälpa sin mamma. Ändå underkände banken den.
När Christinas pappa gick bort förra sommaren, och mamman ärvde honom tyckte syskonen att det blev för mycket pengar på kontona och ville ha en ordentlig fullmakt för att ta hand om ekonomin. Föräldrarna hade bott tillsammans på äldreboende och sedan ett bra tag hade de behövt hjälp med att betala räkningar och annat runt ekonomin. Christina och hennes bror hade dispositionsrätt till deras konton och möjlighet att använda deras bankkort.
– Nu tog vi kontakt med tjänstemännen på överförmyndarnämnden och berättade att mamma har demens. De sa att ”en god man ska man helst inte skaffa, gör så att ni ordnar en framtidsfullmakt”.
Christina och hennes bror tänkte att det var bäst att kontakta banken så att allt blev rätt, men banken hänvisade dem vidare till en juristfirma.
– Vi går dit och mamma är med och pratar och är ganska klar och kan förmedla att hon vill att vi ska sköta det ekonomiska åt henne.
Juristfirman skriver en framtidsfullmakt och tar 5 000 kronor för sitt arbete. Syskonen har ett första möte med banken och ett andra möte bokas.
– Då ringer bankkvinnan en timme innan vi ska vara där och har pratat med bankens egen juridiska avdelning. De har invändningar mot att framtidsfullmakten är så nyligen underskriven.
Christina förklarar att pappan dött och att mamman har en demenssjukdom.
– Men vänta lite säger bankkvinnan: ”Har hon demens och det här är skrivet nu då spärrar vi bankkortet direkt!”
Men hur gör vi då? frågar Christina, och berättar att hon och brodern sedan många år har fullmakt att disponera kontona. ”Den gäller inte längre – den drar vi tillbaka direkt”, blir svaret.
I samband med att kortet spärrades tog banken, utan att meddela Christina, eller hennes mamma, bort fakturor som var inlagda för betalning till kommande månadsskifte. Vilket gjorde att det kom påminnelser.
För att i fortsättningen kunna betala mammans räkningar skulle Christina ta med dem till banken. Hon fixade snabbt autogiro för hyra och omsorgsavgift, men en hyra och en avgift fick hon betala med egna pengar då hon inte hann till banken.
–Vi hörde om andra som råkat ut för något liknande och där en gammal kvinnan hamnat hos kronofogden.
Syskonen kontaktade överförmyndaren igen. Som sa: ”Ni ska ju ha en framtidsfullmakt – bankerna är dåligt informerade.”
– Men eftersom banken redan sagt nej en gång bad jag att en god man skulle förordnas, vi kunde inte dra ut på det längre, säger Christina.
Hon läste sig till att hennes mamma måste ha ett speciellt läkarintyg för att få god man. Det bad hon om i februari och i juni kom det. Läkaren på vårdcentralen som är knuten till äldreboendet var först tveksam till att skriva intyget.
– Han sa att tingsrätten gör en annorlunda bedömning nu än de gjort tidigare, de vill inte gärna förordna god man utan tycker att man ska ha en framtidsfullmakt. Men när jag berättade hur vi försökt, så skrev han intyget.
Christina kan förstå bankens agerande.
– De ska skydda mammas pengar. Men samtidigt så skyddar dom henne inte. Från mars till nu ligger jag och min bror ute med betalningar för frisör, fotvård och annat som behövs för att ge mamma en värdig tillvaro. En självklarhet för oss, men det finns säkert många som inte har det trygghetsnätet som vår mamma har, hur går det då?
När banken drog in bankkortet fick mamman inget meddelande om det.
– Hon skulle ju i princip kunnat vara förmögen att använda kortet själv, banken hade ingen aning om hur långt mamma kommit i sin demenssjukdom.
Anna Fredriksson