”Jag tänker på döden hela tiden”

Författaren Katarina Wennstam har under många år befunnit sig nära döden, i sin kamp mot våldet mot kvinnor. Sitt eget liv vill hon leva så att hon slipper ångra sig på dödsbädden.

Det råder ingen tvekan om att Katarina Wennstam är starkt engagerad i frågor som rör övergrepp och våld mot kvinnor, ibland dödligt sådant. Under 20 år som kriminalreporter på SVT fick hon se hur människor dör i förtid.

– Periodvis är jag oerhört arg. Jag bär med mig alla de här rättsfallen jag jobbat med. De finns som en mörk klangbotten i mig. Sedan 2003 är hon författare. Ilskan var påtaglig redan i hennes debutbok Flickan och skulden. Här sätter Katarina Wennstam ljuset på den skuldbeläggning som våldtagna kvinnor ofta har utsatts för i rättsväsendet. Boken skapade debatt och blev en del av diskussionerna som lett fram till dagens samtyckeslag.

– Skrivandet är för mig ett sätt att använda ilskan, den blir till något slags kärnbränsle, säger hon. Att vi inte har rätt att döda en annan människa är en av våra mest grundläggande byggstenar i rättssamhället. –Att dö eller att bli dödad, det är en otroligt stor skillnad mellan dessa. I vårt land, där vi är stolta över vår jämställdhet, mördades förra året 22 kvinnor av en man de hade eller hade haft en relation med. Varenda ett av dessa dödsfall är ett gigantiskt misslyckande av samhället, säger hon. Katarina Wennstam har skrivit flera kriminalromaner, en genre där det är vanligt att försköna och sexualisera döda kvinnokroppar. Hon vill för egen del inte se fler filmer med vackra kvinnolik i tjusiga negligéer.

– De gör mordet till något slags konstverk, istället för att visa hur fruktansvärt grymt det faktiskt är. Hennes senaste roman Vargen handlar om mord på två kvinnor, det ena är spektakulärt och får extremt mycket uppmärksamhet i media medan det andra, en kvinna som mördas av sin pojkvän, knappt uppmärksammas alls.

– Jag ville också beskriva hur den typen av mordoffer under rättsprocessen skuldbeläggs för sin egen död, att det framställs som att det är kvinnans beteende som skulle ha provocerat mannen att mörda henne. Katarina Wennstam har mött många anhöriga till dödade kvinnor. Självklart väcker det starka känslor att ens dotter eller syster har bragts om livet – sorg, vrede, hat, en känsla av orättvisa och ett stort behov av upprättelse. De anhöriga vill helst inte prata om själva mordet, utan om vem den mördade kvinnan var. – Det är hon som ska bli ihågkommen, inte mordet på henne, hur hon dog.

Hur ser då hennes egen relation till döden ut, nu när hon är på väg över på andra halvan av livet? – Jag tänker på döden hela tiden. Det är inget jag har ångest över, men det finns där. Jag funderar på vilka strider jag väljer, vad jag lägger min tid på, vad jag prioriterar i livet, vad som är viktigt. Hon understryker att hon har ett meningsfullt liv, både privat och yrkesmässigt. Hon jobbar med det hon drömt om, att skriva, och får en stark respons på det. –Jag märker hur det jag gör påverkar. Och jag tror verkligen på att varje människa kan göra skillnad under sin livstid, i det lilla eller i det stora.

När hennes pappa avled, knappt 72 år gammal, hade han varit sjuk länge i cancer. Hans dödsångest över att ha tagit många felbeslut i sitt liv berörde henne. – Han ångrade sig över det han inte kunde påverka längre, som att han jobbat jättemycket under min barndom, jag träffade honom knappt. Hans död lämnade kvar en stark övertygelse om att jag ska leva mitt liv så att jag inte slutar med samma ånger som han hade.

Detta har gjort henne vaksam på att följa sina drömmar, att ha bra kontakt med nära och kära, att göra det hon vill och inte det andra förväntar sig av henne. – Jag har i perioder aktivt övat mig i att hitta fem saker varje dag som jag är tacksam över. Jag tror det är något som går att träna upp. Numer känner jag mig ofta tacksam över det liv jag lever.

Katarina Wennstam

Ålder: 46 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: En dotter, en son, en särbo och tre bonusbarn.

Gör: Författare.

Aktuell: Med Vargen, den senaste romanen om advokaten Shirin Nouri och polisen Charlotta Lugn. Boken ingår I Shirin-serien

Text & Bild

Birigtta Haglund 

Elisabeth Ohlson Wallin