Riskerar kyrkan huvudmannaskapet?

Kyrkostyrelsens majoritet vill ha tydlighet. Det väger tyngre än farhågan att förtroendet för huvudmannaskapet över samhällets begravningsverksamhet ska rubbas.

En majoritet av kyrkostyrelsens ledamöter menar att det råder en alltför besvärande oklarhet i frågan om det ska vara tillåtet för Svenska kyrkans församlingar att driva egna begravningsbyråer.

– Det är otillfredsställande att det inte varit riktigt klart om det är tillåtet eller ej, säger Daniel Tisell, Centerpartiet och kyrkostyrelsens andre vice ordförande.

Nya byråer har startats trots att överklagandenämnden tydligt sagt att det inte är en uppgift för Svenska kyrkans församlingar.

– Att det finns ett antal begravningsbyråer samtidigt som det inte är tillåtet har skapat en svår situation för stiftens tillsyn. Bland annat har biskopsmötet uttryckt att frågan behöver lösas på något sätt, säger Erik Sjöstrand, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK.

Olle Reichenberg, Borgerligt alternativ, konstaterar att kyrkostyrelsen står inför ett fait accompli.

– Det vore orimligt att backa bandet och förbjuda de kyrkliga begravningsbyråer som finns. Då är det bättre att tillåta dem och göra ett regelverk som de ska förhålla sig till.

Ingen av dessa kyrkostyrelseledamöter uppfattar att Svenska kyrkans församlingar trängs i startgroparna för att öppna begravningsbyrå den 1 januari 2023.

– Å andra sidan, säger Olle Reichenberg, är det inte så många som sett den här möjligheten komma. Jag tror att det dröjer innan det kommer i gång och att det sedan så att säga växer organiskt.

Det är den utvecklingen som oroar Jesper Eneroth, S, en av de ledamöter som ville återremittera för vidare utredning och som reserverade sig mot kyrkostyrelsens beslut.

Risken för sammanblandning av församlingens, ytterst kyrkoherdens olika roller och farhågan att förtroendet för myndighetsrollen som begravningshuvudman ska rubbas har genom åren varit ett återkommande argument mot. Att det kan uppstå osund konkurrens gentemot andra begravningsbyråer har varit en annan.

– Jag menar, säger Jesper Eneroth, att det underlag vi haft i kyrkostyrelsen inte tillräckligt väl beskriver vilka konsekvenser ett sådant här beslut kan få på alla orter, där församlingen faktiskt är huvudman för begravningsverksamheten, d v s alla andra orter än Tranås och Stockholm där kommunen är huvudman.

Splittringen i kyrkostyrelsen grundar sig i olika riskbedömningar. Majoriteten ser inte tillräcklig mening i att utreda vidare utan anser att det är prioriterat att sätta ned foten.

– Jag har svårt att se att jag som kyrkoherde skulle hamna i en djupgående problematik som skulle ifrågasätta kyrkans roll att sköta kyrkogårdsverksamheten. Det gäller i all näringsverksamhet att skilja på rollerna och vara tydlig med vad man tar betalt för, säger Daniel Tisell, C. Han fortsätter:

– Om det visar sig att det uppstår problem får man utreda dem när de kommer. En konsekvensanalys skulle i det här läget bli alltför hypotetisk.

Erik Sjöstrand, POSK, betonar de råd vid bolagsbildning som kyrkostyrelsen både behöver utveckla och göra kända.

– Men nu har vi utrett och analyserat frågan i 15 års tid och det finns inom kyrkan kompetens både att bedriva begravningsbyråverksamhet och att hålla isär uppdraget som begravningshuvudman från andra verksamheter.

Frågan handlar nu inte om att diskutera fördelar och nackdelar med kyrklig begravningsbyrå betonar Jesper Eneroth, S, för sin del. Kunskapsunderlaget är för dåligt för att ta ställning i sakfrågan, framför allt saknas en väl underbyggd konsekvensbeskrivning.

– Anta att kyrkomötet ger grönt ljus, ett antal församlingar startar byråer, någon anmäls till Konkurrensverket och blir fälld, det skulle kunna få enorma konsekvenser, säger han.

Att kyrkan alltid i stort sett ansetts sköta begravningsfrågorna på ett bra och kompetent sätt är anledningen till att vi inte fått en diskussion om att ändra på huvudmannaskapet trots att andra delar ifrågasatts, vigselrätten till exempel, menar Jesper Eneroth.

– Men får vi en situation där man ser att vi inte sköter uppdraget klanderfritt utan kan bryta mot konkurrensregelverk och annat, då kan vi få en bredare diskussion om det lämpliga i att Svenska kyrkan behåller huvudmannaskapet.

Text: Bo Silvferberg