”Tiden läker inga sår”

I sin självbiografi Makt-Lös skriver Mona Sahlin om sin son Johans död, men också om sorgen efter de nära vännerna Rikard Wolff och Anna Lindh. Insikten att vår framtid alltid är oviss har berört Mona Sahlin på djupet.

Sonen Johans dödsfall är den sorg som har påverkat henne starkast genom åren. Hon minns att dottern Jenny frågade henne varför Johan ”blev gammal så fort”.

– Mina minnen av honom är så präglade av det jag tror att han kände. Han var ju så liten att han inte kunde berätta, säger hon i mobilen och ursäktar sig om hon låter flåsig.

Under vårt samtal tar hon en promenad i skogarna kring Hultsfred, där hon numer bor på deltid för att vara nära barnbarnen.

Tiden läker inga sår, konstaterar Mona Sahlin, men man lär sig leva med dem.

– Första året efter Johans död var vidrigt. Om inte jag hade haft två barn i livet, så vet i sjutton om jag hade tagit mig igenom den tiden.

Hon fick ett sorgestråk över sig som hon inte hade upplevt tidigare, började dras till det vemodiga.

– Det var som att gå runt med ett blåmärke inombords. Och till slut så vill man trycka på det, man vill att det ska göra ont.

Men med tiden vann tankarna på det liv som Johan trots allt fick uppleva över oro och sorg.

– Annars blir allt så meningslöst. Johans liv blev efterhand viktigare än hans död.

Innan sonens dödsfall var hon rädd för döden och vaknade på nätterna av ideliga mardrömmar.

– En olycksbådande känsla härskade över mina nätter, men den försvann nästan direkt efter att Johan dog.

Om Johan hade passerat gränsen mellan liv och död, vad hade då hon att vara rädd för? Idag räds hon inte längre döden, bara åldrandets fysiska skröplighet – tiden innan.

– Vad nu än döden är, så finns Johan där.

Mona Sahlin har blivit mordhotad och utsatts för mycket näthat genom åren, likt många andra politiker. När Anna Lindh mördades förlorade Mona Sahlin någon som hon ocensurerat kunde ventilera sin rädsla med. Varje gång hon är ute i Stockholm kommer det fortfarande fram åtminstone en person och säger något väldigt obehagligt, berättar hon. Periodvis har hon haft Säpo vid sin sida, dygnet runt.

– Det har gett mig en trygghet men det har också hela tiden varit en påminnelse om att det finns människor som vill mig väldigt illa. Säpos närvaro blev en oro i själen. Rädslan slår rot i en. Ibland frågar jag mig om jag har avstått från att göra vissa saker, eller låtit bli att uttala mig om något, för att jag varit rädd.

För fyra år sedan lämnade Mona Sahlin politiken för gott, efter fyrtio år. Hon dömdes för att ha skrivit under ett osant intyg åt sin tidigare livvakt – i sin roll som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism – hamnade

i det värsta mediedrev hon upplevt, som ledde till en depression. Hon stängde in sig, ville helst försvinna.

– Det var inget aktivt val att sluta med politiken. Men idag, när jag har hunnit bearbeta det hela, kan jag känna en lätthet i steget.

På något sätt vill hon fortsätta påverka. Kanske blir det särbehandlingen av äldre som hon kommer engagera sig i framöver. Ett problem som hamnat i blixtbelysning under pandemin.

– Det är som att värdet i våra liv påverkas av hur mycket livstid vi har kvar, har vi lite tid kvar ses vi som mindre värda. Det är otroligt förnedrande.

Mona Sahlin tror inte på ett liv efter detta, men människor ”som har nuddat vid våra liv” lever kvar i våra minnen, likaså det vi lärt oss av dem – deras liv fortsätter påverka vårt. Ett viktigt minne för henne är när Johan gungade fram och tillbaka i deras trädgård, hur han njöt.

– Han älskade att böja sig bakåt och titta upp genom trädet. Om jag går förbi en gungställning kan jag inte låta bli att sätta mig där en liten stund och böja huvudet uppåt. Kanske är det de där små, ljuva ögonblicken i livet – de som passerar förbi utan att vi gör så stor sak av det just då – som är det vi kommer minnas den dagen vi dör.

Text: Birgitta Haglund
Foto: Malin Hoelstad SvD/TT

Mona Sahlin

Ålder: Född 1957.

Familj: Maken Bosse, två döttrar, en son och fyra barnbarn.

Bor: Hultsfred.

Gör: Väntar på nästa skede i livet.

Aktuell med: Självbiografin Makt-Lös som hon skrivit tillsammans med Henrik Johnsson. Hoppas på att snart kunna resa runt och samtala

om boken.